Att resa till Dali (Dàlǐ, 大理) handlar i dag om mer än sevärdheter. Hit kommer många för att stanna lite längre och fylla dagarna med sådant som annars skjuts upp: cykla längs sjön, dricka kaffe i solen eller prova ett traditionellt hantverk. Nästan som kvällskurser för vuxna, fast utan läxor och prov. På vintern blir tempot ännu lugnare. Solen värmer fortfarande, medan snön på Cangshan (Cāngshān, 苍山) och flyttfåglarna vid Erhai (Ěrhǎi, 洱海) påminner om årstiden.
Cangshan
Cangshan reser sig väster om Dali och är en av områdets fyra klassiska symboler: vind, blommor, snö och måne. Vintern är en av de mest karakteristiska årstiderna här. Från november till februari kan topparna vara snötäckta, samtidigt som solen värmer nere i dalen. Vill du komma närmare vinterlandskapet kan du ta Ximatan-linbanan (Xǐmǎtán Suǒdào, 洗马潭索道) upp mot Ximatan (Xǐmǎtán, 洗马潭) på nästan 4 000 meters höjd. Därifrån ser du de snötäckta bergen, Dalis gamla stad och den blå sjön Erhai långt nedanför, ett landskap där vinter och vår nästan tycks finnas samtidigt.
Erhai och Longkan (Lóngkān, 龙龛)
Sjön Erhai ligger mellan Cangshan och Dalis östra berg och har fått sitt namn av sin öronliknande form. Den är också en del av Dalis klassiska “vind, blommor, snö och måne”, där den står för “månen över Erhai”. Ett av vinterns vackraste stopp är det gamla färjeläget Longkan Gudu (Lóngkān Gǔdù, 龙龛古渡) vid Longkan.
Kom gärna tidigt på morgonen. När solen går upp över sjön blir vattnet gyllene, de röda träden längs stranden speglas i det klara vattnet och skrattmåsar flyger över sjön. På vintern blir kombinationen av röd växtlighet, blått vatten, vita fåglar och Cangshans berg särskilt vacker att fotografera. Härifrån kan du promenera eller cykla vidare längs Erhais ekologiska korridor (Ěrhǎi Shēngtài Lángdào, 洱海生态廊道), som följer sjön genom byar och öppna landskap.
Chongsheng-templets tre pagoder (Chóngshèng Sì Sāntǎ, 崇圣寺三塔)
Vid foten av Cangshan, cirka 1,5 kilometer nordväst om Dalis gamla stad, står Chongsheng-templets tre pagoder, ett av Dalis mest kända historiska landmärken. Den högsta, Qianxun-pagoden (Qiānxún Tǎ, 千寻塔), byggdes under Nanzhao-riket (Nánzhào Guó, 南诏国). Den är 69,13 meter hög och omges av två mindre pagoder från Dali-riket (Dàlǐ Guó, 大理国). Tillsammans bildar de tre tornen en harmonisk triangel framför Cangshans sluttningar.
Pagoderna har stått här i mer än tusen år och klarat många kraftiga jordbävningar. På vintern blir platsen särskilt vacker när snön ligger på Cangshan bakom tornen. Gå gärna vidare till Spegelparken (Dàoyǐng Gōngyuán, 倒影公园), där de tre pagoderna en stilla dag speglas i vattnet tillsammans med bergen och den blå vinterhimlen. Det är ett av Dalis klassiska motiv.
Prova Bai-folkets batikfärgning
Efter berg och sjöar kan det vara skönt att ägna några timmar åt något du gör själv. I byn Zhoucheng (Zhōuchéng Cūn, 周城村), norr om Dalis gamla stad, har Bai-folket (Báizú, 白族) bevarat sin traditionella knytfärgning, zharan (Báizú Zhārǎn, 白族扎染). Tekniken finns på Kinas nationella lista över immateriellt kulturarv, och Zhoucheng är särskilt känt för sina blåvita tyger.
Allt börjar med en bit vit bomull. Tyget viks, sys, knyts eller dras ihop så att färgen inte når vissa delar, och doppas sedan i färgbad. När trådarna till sist klipps upp framträder mönstret. Eftersom varje knut blir lite olika blir inget tyg exakt likadant. De blåvita färgerna är så starkt förknippade med området att de ibland kallas “Dali-blått”.
I dag behöver du inte bara titta på färdiga tyger. I Zhoucheng finns verkstäder och museer där du kan prova själv under ledning av lokala hantverkare och göra till exempel en liten duk eller scarf att ta med hem. Det är som en kreativ kurs mitt i semestern, och ett av de trevligaste sätten att förstå Dali bortom utsiktsplatserna.
